God Jul och Gott Nytt År 2015!

Hej,

Nu vill jag inför det nya året sända mina hälsningar om så bra helger som möjligt till dig som råkar få ögonen på detta brev.

Så här i backspegeln går det kanske att se en röd tråd i mitt arbete möjlig att sammanfatta i orden mänskliga rättigheter och demokrati. Sedan jag blev mor på nytt i mogen ålder för drygt 20 år sedan har jag utifrån egen firma arbetat som psykologisk sakkunnigutredare med huvudsakligen komplicerade sexualbrottmål och vårdnadsmål, samt med forskning. Mitt projekt ”Barnets bästa och barnets mänskliga rättigheter” 2009 fram till 2012 presenterades delvis i 25 fallstudier av föräldraalienation  tillsammans med relevant lagstiftning och forskning i min bok ”Barnets rätt till familjeliv” (Studentlitteratur 2012, 3V-förlaget 2013).

Evidensbasering och evidensbaserad praktik, som det på senare år talats och skrivits mycket om, är inte  entydiga och avgränsbara begrepp. Det som jag slagits av är att socialsekreterarna fått alltmer komplexa arbetsuppgifter och allt större makt över beslut av ofta livsavgörande betydelse för barn, föräldrar och hela familjenätverk – utan att ha tillförlitliga utredningsmetoder eller nationella riktlinjer för sitt arbete. De hårt arbetsbelastade och tidspressade socialsekreterarna har  inte instrument för att skaffa sig en tillförlitligt utredd grund för  sina riskbedömningar och för de åtgärder de vidtar. Därmed blir grundlagens krav på saklighet och opartiskhet i myndighetsutövning svåra att leva upp till. Liksom att göra interventioner som har en solid grund där hänsyn tas till barnets lagliga och mänskliga rätt till familjeliv, och till bibehållen identitet.

Nu tror ju inte jag att det finns några enkla lösningar, men jag tror att det skulle vara bra att i socialt arbete sträva efter att försöka hitta och sedan använda standardiserade instrument för både prevention och intervention. Det är bakgrunden till att jag försöker få fram medel till ett forskningsprojekt för att i Sverige för första gången utpröva ett i många andra länder standardiserat och använt påståendeschema. Om det går att genomföra (mina gamla vedersakare försöker på många sätt stoppa anslagsgivning till mig),  och instrumentet befinns vara giltigt också för svenska barn, skulle detta instrument kunna användas i det reguljära arbetet med barn och familjer i konflikt inom socialtjänst och BUP.

Den viktigaste förändringen för att öka förtroendet för socialtjänsten, och samtidigt säkra barns och familjers rättssäkerhet, vore att åtgärda det systemfel som innebär att samma myndighet som skall hjälpa barn och familjer, också har polisiära funktioner; mitt förslag är att ha en socialtjänst för råd, stöd och hjälp, och en tvångsmyndighet för tvångsbeslut.

 

God Jul och Gott Nytt År 2015

önskar Lena

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s